When will I stop crying!?

Idag var en av de svårare dagarna i mitt liv. Jag lämnade min värdfamilj. Redan sedan igår har jag kämpat för att hålla tårarna borta och i morse så kunde jag inte hålla dem borta längre. Jag höll på packa och började storgråta. Gud va hemskt detta är! Vi alla åkte till nåt BBQ ställe och jag och värdfamiljen satt i en bil och pappa och Simon i hyrbilen. Vi alla satt och grät tillsammans och höll händer i bilen. Kunde verkligen inte sluta gråta, gick runt med solglasögon överallt.

Efter lunch åkte vi till flygplatsen. Vi satt ner en stund och bara pratade och kramades och sedan sa min pappa "Jag tror det är dags för oss att gå genom gaten nu". Hade haft en paus från allt gråtande men nu började alla gråta igen. Vi hade en stor gruppkram och jag kramade och pussade på alla typ 40 miljoner gånger och min värdmamma sa "go" och vi började gå mot gaten... Så hemskt var det! Jag saknar dem så mycket redan, det känns konstigt att jag inte kommer se dem varje dag framöver. Jag måste vänta till november, fem månader. Jag älskar min värdfamilj och vi kommer alltid att ha kontakt <3

Nu är vi i San Fransisco. Staden är jättefin!

Ska försöka sova. Godnatt

Kommentarer
Postat av: jenny

jag fick vääärldens rysningar av detta, kram gumman!<3

2010-06-06 @ 21:02:18
URL: http://twoworlds.webblogg.se/
Postat av: Kapten Krok

usch ja, avsked kan vara sorgliga... man får tänka att man snart ses igen – även om det inte alltid är sant blir det lättare att uthärda då... hoppas du kan njuta av västkusten trots sorgsenheten!

2010-06-08 @ 09:53:09
Postat av: Malin

Åh Lydia vad sorligt, men vad skoj att ni ska ses igen sen. <3 Längtar efter dig!

2010-06-08 @ 17:10:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0