Hey sweden
Nu ska jag sova, klockan är ganska mycket. Idag hade vi redovisning i US history, Jag pratade om Benedict Arnold. Det gick bra. Det är rätt konstigt, jag har inte riktigt tänkt på detta förut. Men tänk för de ungdomar som bor här och har växt upp här. Det här är deras vardag, footballmatcher, maten här, high school, sättet att vara. Om en utbytesstudent skulle komma till min skola i Sverige så skulle ju han/hon känd som "utbytesstudenten från .....". För människorna i min skola är jag den svenska tjejen. De här ungdomarna har ingen aning om vart Sverige ligger, hur det är att leva där eller någonting. Och det är allt jag nånsin vetat. Där jag har min familj, mina vänner, mina vanor och vår kultur. Och här betyder det ingenting. För mig gör det ju det. Men dom har ingen aning om mitt liv i Sverige. För dem är jag bara en blond tjej från nåt land med god choklad som ligger i Europa, tror jag? :P Är mitt hår min naturliga hårfärg? Är Sverige samma sak som Schweiz? Pratar vi engelska som modersmål i Sverige? Har inte vi jättegod choklad i Sverige? Får inte vi dricka alkohol när vi är 12 år i Sverige? Ligger det i Europa? Var svenska svårt att lära sig? Det här är frågor jag fått av folk i min skola.
Och tänk för min värdfamilj, det måste va jättekonstigt för dom att bara ta in en främmande ungdom i sitt hem. Inte veta hur jag är, om jag passar med dom eller någonting. Som tur var trivs vi ihop, men det kan man ju inte va säker på innan. Alla pratar om hur modig jag är som åker, men dom är ju också det. Det är ju ändå ett rätt stort antagande för dom.
Oj, det var inte meningen att bli så djup haha :P
Jules och jag satt och pratade en stund på mitt rum om lite allt möjligt. Jag visade henne lite bilder på min dator. Hon berättade om hur hon och Hans träffades (så sött!). De är så otroligt gulliga tillsammans, de är verkligen kära i varandra. Där påminner de också om mina föräldrar, som är som nykära även fast de varit gifta i 23 år.
Vi har diskuterat creepy killen, och Jules och jag har kommit fram till att jag måste bli lite elak, så att han ger upp. Helena är tydligen väldigt bra på att vara elak mot wierdos och creepy människor. Så jag tar råd från henne. Vi kom fram till en väldigt bra idé under middagen men den berättar jag inte här. Men fy vad vi skrattade, jag grät i floder.
Saknar er där hemma! Hoppas ni har det bäst! <3
Och tänk för min värdfamilj, det måste va jättekonstigt för dom att bara ta in en främmande ungdom i sitt hem. Inte veta hur jag är, om jag passar med dom eller någonting. Som tur var trivs vi ihop, men det kan man ju inte va säker på innan. Alla pratar om hur modig jag är som åker, men dom är ju också det. Det är ju ändå ett rätt stort antagande för dom.
Oj, det var inte meningen att bli så djup haha :P
Jules och jag satt och pratade en stund på mitt rum om lite allt möjligt. Jag visade henne lite bilder på min dator. Hon berättade om hur hon och Hans träffades (så sött!). De är så otroligt gulliga tillsammans, de är verkligen kära i varandra. Där påminner de också om mina föräldrar, som är som nykära även fast de varit gifta i 23 år.
Vi har diskuterat creepy killen, och Jules och jag har kommit fram till att jag måste bli lite elak, så att han ger upp. Helena är tydligen väldigt bra på att vara elak mot wierdos och creepy människor. Så jag tar råd från henne. Vi kom fram till en väldigt bra idé under middagen men den berättar jag inte här. Men fy vad vi skrattade, jag grät i floder.
Saknar er där hemma! Hoppas ni har det bäst! <3
Kommentarer
Trackback
